Ensam i mörkret!
Att det ska vara så svårt att vara nöjd?
Jag fattar inte riktigt vad som är fel med mig, jag är en flicka som försöker så gott jag kan men ändå så räcker det inte, förr var allt bättre när man var mindre då hade man aldrig bekymmer jag var faan lycklig dygnet runt men nu nu är man vuxen säger alla och allt är så tråkigt inte enns det bästa duger för mig, jag trivs inte här och jag trivs inte med den jag är, jag har utforskat allt men inte gjort något ev vacker dag eller en mörk vinterkväll försvinner jag utan att nogon vet jag tror att det är min inre plan, jag vill inte stanna här och skaffa barn, villa, man mm.... jag vill fly fly från allt jag har, de jag älskar försvinner så fort mina känslor är borta för länge länge sen allt är torrt men jag fattar inte vad som är fel, är det ni eller är de jag??? jag känner mig ensam, tvingad och övergiven av allt jag haft. allt förändras och ingen finns kvar. Johanna min bästa vän far iväg till norge hon flyttar faan dit och lämnar mig, hon lämnar kvar mig i gnesta med krav på att få ett skit jobb och att tvingas ta körkort. tack gud för att jag föddes här i skiten bara weirdos överallt som bara går och väntar på att den svagaste i flocken ska dö så dom kan äta gott.. usch livet är så hemskt att jag inte enns vill tänka på detjust nu är det bara jag i mitt lilla liv som väntar och väntar på att hämtas om de någon gång nu kommer att hända??
Jag älskar er men det räcker inte de jag har!
Kommentarer
Trackback
